Att träna och bedja, inflytelser och påverkan samt den egna livsvägens konst.

Min nu bortgångna mors stämma, Gunvor Gustafsson, var mera lågmäld och innerlig, medan min fars, Bengts Gustafssons stämma när han beder är både vältalig, hög och välartikulerad och han beder med hela sin varelse. Min mors stämma hördes så att hon bekymrade sig för oss alla 6 barns väl och ve, en kär Moders omsorger.

Under alla de år som följde på salvationistskapet efter 17 års ålder, då jag sjöng i olika körer tillhörande Svenska Kyrkan, både koralkör, kyrkokörer och oratoriekörer, alla dessa år var jag till mitt sinne präglad av en frimodighet socialt sett, att ta kontakt med och jobba med inte bara marginaliserade människor utan också barn och unga i olika åldrar, äldre, invandrare såsom assyriska kvinnor, detta var det gamla Hallelujah-idealets människa som jag aldrig droppat men förnyade mina horisonter då jag på 80-talet läste om den ryske pilgrimen på 1800-talet som genomkorsade Ryssland till fots ständigt bedjandes den s k Jesus-bönen, vilken lyder: Herre, Jesus Kristus, Guds son, förbarma Dej över mej! Bedjandet var för honom då han vandrade ett med hans andning och jag fick på 90-talet då jag deltog i en ikonmålningskurs i Högalids församling i Stockholm, då ikonmåleriet också står starkt inom den ortodoxa kyrkan, då läde jag mej i målandet att tyst för mej själv bedja Jesus-bönen medan jag målade.

Litteraturtips: "En rysk pilgrims berättelser" Natur och Kultur Stockholm 1961

R.M Frenchs översättning från ryskan till engelska: "The way of a pilgrim" SPCK 1942 samt "The pilgrim continues his way" SPCK 1943

Norrköping 4 mars 2012

Margareta Maya Gustafsson

Duglig kvinna och bortskämd diva...?

Tillåt mej att publicera en rescension av en pärla till bok som kom ut 2004.

Duglig kvinna och bortskämd diva...?

Rescension: Käbi Laretei: "Såsom i en översättning - Teman med variationer".

Albert Bonniers Förlag Stockholm 2004; 382 sidor;

Lagom till bokrean har jag läst en bok, den sjätte i ordningen, av den estnisk-svenska koncertpianisten

och författaren Käbi Laretei, som släpptes hösten 2004. Förlagen sägs ha svårt att få upplagor på sina

böcker och därför slumpas de snart ut på bokreor och andra utförsäljningar, vilket är bra för läsare som vill

fynda.

Boken i fråga heter "Såsom i en översättning" och är en alludering på författarens estniska bakgrund

samt den kända spelfilmen "Såsom i en spegel" gjord av den man hon är mest förknippad med,

filmregissören Ingmar Bergman, med vilken hon på 1960-talet hade ett äktenskap och sonen Daniel. Det

jag tror Laretei vill förmedla, är det sociologiska faktum, är att vi änniskor förmedlar oss genom något, när

vi umgås. Det handlar inte bara om författarens estniska ursprung, utan om hennes sociala relationer i

gemen.Vi förhåller oss inte omedelbart till varandra, utan medelbart: "såsom genom en översättning".

Boken ifråga handlar om fragment ur ett liv och är såtillvida memoarer: den handlar om återkomsten till

hemlandet under 1980-talet och tillkomsten av den fria republiken Estland, personliga kommentarer och

reflektioner inför mötet med gamla vänner och släktingar, bejublade koncerter därstädes, där Laretei

framstår som en framgångskvinna från väst, som en förebild och en hoppets apostel för hemlandet.

Boken utgör brottstycken ur ett långt liv och handlar oxå om författarens förhållande till män: både

långvariga och mer kortlivade bekantskaper, detta kan tyckas som spekulativt kändis-skriveri, men Laretei

skriver med ömsinthet och med seriös hängivenhet, därför blir hennes textinnehåll allmänmänskligt. Hon

skriver om sina problem med "oroliga ben" och sin kroniska sömnlöshet, sina kanske neurotiska sidor,

och oxå hur en hårt arbetande yrkeskvinna får karriären att rimma och inte rimma .... med man, barn och

familj, och de specifika omständigheter som en pianist råkar ut för som t.ex. ett framförande för "menlösa"

barn i en koncert i "Vita huset" i Washington samt inte minst de ensamma timmarna med övandet vid

pianot.

Lareteis bok är inte svårmodig, utan livsbejakande med aptit på livet, på det goda livet, men behöver

inte därför vara mindre djupsinnig härför. Tvärtom: det ligger stor levnadskonst och stor levnadsvisdom, att

våga språnget, ta risker i livet , hoppas och uträtta något, om man får chansen, att som en annan

internationellt känd svensk nämligen Dag Hammarskjöld utbrista: upprepa "ditt ja och allt får en mening..."

Norrköping 10 januari 2005

Margareta Gustafsson

DRÖMANALYTISKT

Männskors olika psyken kan te sig som väsensskilda vid en ytligt sett social anblick.
Men Gustav Jung hävdade då han kommit fram till ett gemensamt symboliskt språk som ligger där knappt under ytan hos våra sociala framträdelseformer och genomborrar våra psyken mera på djupet något som Jung kallade "det kollektiva undermedvetna". Jung menade att människans gemensamma civlisationshistoria ger upphov till likheter och kongruenser i våra psyken också ett gemensamt symboliskt och socialt språk för dessa företeelser.

Pröva själv på min dröm från april 2000 om inte den består av händelser och sociala relationer som känns igen hos de flesta människor?

Norrköping 6 februari 2012

Margareta Maya Gustafsson


DRÖM natten till den 22 april år 2 000.


Jag befann mig på ett stort fält, kanske Limhamnsfältet på Ribersborg vid Öresund i Malmö. Det var en del folk som strövade omkring huller om buller på fältet. De var alla vanliga, något yngre än mig. De var Pelles vänner. Pelle var också där. En tjej tilltalade mig lite ironiskt och sa att det hade gått 3 tvåveckorsperioder sedan vi hade setts senast.

Jag såg på och studerade förstasidan i något som såg ut som en dagstidning men det var en
kommunistisk skämttidning, en undergroundtidning, som Pelle och hans vänner gav ut. Sidan var full av småannoser i olika stilsorter. Det var delar av vårt bohag som skulle säljas ut. Så var det också parodierade dödsannonser som skämt. Jag pratade med Pelle som stod tillsammans med en annan kvinna. Pelle bar en kvinnoperuk och kvinnan bredvid var sminkad chokladbrun i ansiktet. De såg ganska vanliga ut.

Jag skildes från dem och skulle ta spårvagnen in till stan, (Malmö centrum). Jag räknade i min
plånbok och blev nöjd då jag såg att jag hade en del hundralappar. Jag gick över en liten gångbro
bredvid den stora bron där bilar och spårvagn gick för att slippa att betala en extra kupong. Skulle ta spårvagnen vid hållplatsen efter bron. Framme vid hållplatsen fick jag bråttom då en full spårvagn stod där och väntade. Jag letade efter ett rabatt. pensionärsåkkort men hittade det inte. Den fulla spårvagnen gick och sedan kom en konstig spårvagn där det fanns gott om plats. Den var av vit plast, öppen utan tak, två vagnar. Såg ut som på Tivoli. Den tog jag, in till stan. Jag skulle hem. Jag kände mig hemma där, på orten (i Malmö).

106 år sedan Dietrich Bonhoeffer föddes - Om en motståndsman.

Läs gärna, om Du inte redan har tagit del av, min föregående blogg om den ryska ängeln Elisabeth Pilenko, som också mötte sin död i koncentrationsläger som martyr Moder Maria.

På lördag den 4 februari 2012 uppmärksammar jag att det är 106 år sedan den tyske prästen, teologen och pedagogen Dietrich Bonhoeffer föddes. Han är ihågkommen för sitt arbete i den tyska motståndsrörelsen mot nazismen, bl.a. var han dubbelagent i "Abwehr". Han föddes den 4 februari 1906 i Breslau i Tyskland.
Efter det misslyckade 20-juli-attentatet förstod han att hans öde var beseglat. Han satt då i fängelset Berlin-Tegels militäravdelning, arresterad som misstänkt för att ha hjälpt judar fly till Schweiz. Under sin sista tid internerades han i koncentrationsläger och han avrättades kort före krigsslutet 9 april 1945.
På svenska finns 3 av hans efterlämnade skrifter, översatta: brev och anteckningar från fängelsetiden finns i "Motstånd och underkastelse". Dessutom hans böcker från det han var en ledare för Bekännelsekyrkans alternativa prästseminarium, tillika kommuniteten i Finkelwalde i Pommern innan det stängdes av Gestapo 1937, nämligen "Efterföljelse" och "Liv i gemenskap". Bonhoeffers böcker och vad mera är: hans öde och liv, har rönt intresse av människor i vitt skilda läger, från olika intresseinriktningar och samhällsgrupper världen över. Han utbildade sig till präst på 1920-talet och var bl.a. influerad av Karl Barth. Han arbetade utomlands som präst både i Barcelona och i London och blev internationellt känd. "Efterföljelse" skrev Bonhoeffer i sin upptagenhet av Jesu Bergspredikan.
Den svenska, kristna dagstidningen Dagens nätupplaga rapporterade 25 januari 2006 om att ett antal evemang skulle äga rum i Berlin i februari månad till Bonhoeffers minne, vilket kulminerade den 4 februari i en festgudstjänst i Matthäuskyrkan med deltagande av rådsordföranden för Evangeliska kyrkan i Tyskland samt ärkebiskopen av Canterbury från Storbrittannien, Rowan Williams.
Vintern 2004-05 kom Ylva Eggehorns biografi och levnadsteckning över Bonhoeffer och då tillsammans med berättelsen om en holländsk judinnas och martyrs öde under nazi-ockupation, nämligen Etty Hillesum. Eggehorns bok har titeln: "Att ta ansvar för Gud. Om hängivenhet som motstånd" och är utgiven p Cordia.
Som talande exempel på den tillåtande kristendom Bonhoeffer predikade jämsides med både en varm livskänsla och en hård, pliktmoral när det gällde honom själv kan följande citeras:
"Vi vill tala om kallelsen att följa Jesus. Lägger vi därmed ett nytt och tyngre ok på människorna? Är det meningen att vi ska trimma alla mänskliga krav, som kropp och själ suckar under, och genomföra dem på en ännu högre nivå? Ska vi påminna om Jesu efterföljd så att en ännu vassare törntagg drivs in i oroliga och sårade samveten? Ska vi återigen som så många gånger förr i kyrkohistorien ställa upp omöjliga, plågsamma och egendomliga krav, som möjligen en liten from elit kan stäla upp på, men som ställer alla utanför som sliter för brödfödan, sköter sina yrken och sina familjer, och pekar ut dem som gudlösa människor?
Är det vad kyrkan ska hålla på med - att utöva en andligt förtryck över människorna?"
(Ur "Efterföljelse" av Dietrich Bonhoeffer ursprungligen från c:a 1936, översatt av Ylva Eggehorn utkommen på Verbums Förlag i andra reviderade utgåvan Âr 1995)
Man får mycket till livs av att läsa Bonhoeffer: det är en tungt berikande upplevelse att ta del av hans vånda, och hans uppgörelser med sin längtan. Det rensar ens sinne. Bonhoeffer själv var medveten om att han genom sina val i livet offrade sin egen "rättrådighet".
Om Den nya kyrkan, då den gamla förlorat sin trovärdighet, talar Bonhoeffer i starka ordalag under sin sista tid:
"Vår kyrka, som dessa år har kämpat för sin självbevarelse som ett självändamål, är ur stånd att vara bärare av det ˆförsonande och förlösandet ordet till människorna. Därför måste de gamla orden bli kraftlösa och förstummas, och vår kristendom idag kan bara bestå av två saker: att be och att göra det rätta bland människorna. Allt kristet tänkande, talande och organiserande måste födas på nytt ur denna bön och detta handlande......"
(Ur Motstånd och underkastelse, men citerat från sid. 156 i Ylva Eggehorn: "Att ta ansvar för Gud" utkommen 2004 p Cordia.)

6.3.06 - 4.2.08 31.1.12 Margareta Maya Gustafsson

Hon gav sitt liv för andra - Den ryska ängeln - En martyr i vår egen tid.

Många människor arbetar osjälviskt i det lilla, men uträttar stora ting. De arbetar med andra människors bästa och väl för ögonen, och där från detta livet bortglömda - av människor. Men Gud vet. Endast Gud är den som förstår sig på oss människor och som rätt kan värdera oss. Den korta historien om den ryska godsägardottern och revolutionären Elisabeth Pilenko, som nådde mig via läsning av en av Emilia Fogelklous böcker, förtjänar att uppmärksammas. Hon var en hjältinna och martyr. Som få människor gör, kände denna kvinna ett verkligt medlidande för människor. Hon dog i koncentrationslägret i Ravensbruck långfredagen 1945, strax innan freden kom, i en judinnas ställe. Nedan följer historien om Elisabeth Pilenko:
------------------------------
Som ung skrev hon poesi. Efter oktoberrevolutionen 1917 i Ryssland, då hon stod på bolsjevikernas sida, blev hon borgmästare i sin hemstad och dömde alla våldshandlingar så rättvist hon kunde. Hon blev själv ställd inför rätta och frikänd i en rättegång, men emigrerade till Paris där hon genomgick en andlig metamorfos. Då började hon arbeta inom ortodoxa pariserförsamlingen och hjälpte sjuka och fattiga, hemlösa landsmän.
Så kom andra världskriget och Paris ockuperades av tyska nationalsocialister.
Då gjorde Elisabeth Pilenko judarnas sak till sin och hjälpte judar med utreseunderstöd, tills hon greps av nazisterna och fördes till koncentrationslägret i Ravensbruck.
Kriget hade härjat i flera år. Det var 1945 och nazisterna fortsatte sin mass-utrotning av judar. I Ravensbruck färdigställdes ett skorstenshus och när detta blev klart valdes en dag några judiska kvinnor ut, för att föras ditin. En ung kvinna grät hejdlöst. Då gick Elisabeth Pilenko, som inte var med i denna grupp, fram till denna gråtande kvinna och sade helt enkelt: "Jag går i Ert ställe."
Och så fördes Elisabeth Pilenko in till gaskamrarna i Ravensbruck - på långfredagen 1945. - Och kriget skulle ta slut endast ett par månader senare.
_______________________________
Dessa fakta om Elisabeth Pilenko är hämtade från Emilia Fogelklou: Helgon och häxor; Bonniers; Stockholm 1952. Fogelklou nämner att den korta historien om Elisabeth Pilenko står i "Christian newsletter 17/4 1946", i en text som också återfinns i Gollancs: "A year of Grace". Fogelklous vidare sökande kring år 1952 efter Elisabeth Pilenkos levnadsöde visade sig fruktlösa.
-------------------------------
Men Elisabeth Pilenko och hennes öde har blivit uppmärksammat idag. Sergij Hakkel heter en författare som har ägnat tid och möda åt att belysa hennes liv. År 1964 kom en bok på engelska ut av denne, och 1967 hade Heinrich Bölls hustru, AnneMarie Böll gjort en tysk översättning av denna bok. Den bok jag lyckades komma över av en händelse, är också skriven av denne Sergej Hakkel, och utgör en översättning från dennes modersmål ryskan, av en fylligare bok om Elisabeth Pilenko: "Den gömda pärlan - Moder Maria Skobtsova." Artos bokförlag. Skellefte 2000. Av en händelse som ser ut som en tanke kom jag över denna bok på stadens stadsbibliotek, när jag höll på med denna artikel, och jag läser den med möda. Det är sprängstoff och kan varmt rekommenderas den som vill läsa om en kvinna där kärleken till nästan blev allt som hon ville leva för.

Norrköping 010818 - 030327 (Publicerad c.a 2003 i ett Birgittanummer av Frälsningsarméns tidning Stridsropet)

Margareta Gustafsson

Himladrottningens bild i Heda

Från Svenska Dikter


"Åtta hundra julenätter såg jag tända sina ljus.

Barn,hör vad jag täljer!

Konungar kysste min fot.

Glömd sitter jag.

Damm höljer mig.

Bed mig ej om vad du har kärt,

ej om guld och ej om namn.

Gå, förnekare!

Blott hos den, som tror, ske under."
 


När jag hörde från bildens röda läppar

av trä så tunga ord,

flög på muren ett sken och jag bad:
 


"Skänk mig hellre det gyllne hjärta,

skänk en droppe av den goda, kärleksrika ödmjukhet,

som, förgätet och utan namn,

sirat och satt dig med dok och krona

hög och sträng på drottningstolen.

Lär mig vörda så och besjunga

hela den stora, ljusa värld,

som står fylld av vingars surr,

ängar och berg och underbara,

ädelt visa människoverk.

Den har tro, för vilken mycket är heligt."


Hämtad från "http://sv.dikt.org/Himladrottningens_bild_i_Heda"
Kategorier: Verner von Heidenstam | Alla dikter alfabetisk

Jag tror att Verner von Heidestam blev inspirerad till denna dikt
av att betrakta en skulptur av himlamodern i en kyrka på östgötaslätten
inte långt från sitt hem "Övralid"..
där någonstans vid Omberg, Tåkern mellan Vadstena Motala och Mjölby
där vår familj hade sommartorp i Hov och jag själv vistades under många somrar och
och ägnade det sköna i att få del av landskapet och de många landsortskyrkorna
på cykel runt i denna bygd.

Apropå våra kristider!

Makthavarna, i vilket samhälle det än må vara avskyr oordning och vilda strejker och demonstrationer från folket, och de skyr ibland publiciteten så därför kan jag säga idag som sociolog och samhällsvetare att
det faktum att makthavare träffas och gör upp hur reträtten från sötebrödsdagarna i konjunkturen här i den västliga hemisfären att de blir ense om hur nedskärningarna skall ske...det är bra ... Det viktiga för ekonomierna och kulturerna är att denna reträtt sker gemensamt och med stöd från så många utsatta samhällen som möjligt... det som de nationella bankerna gör förvärrar bara den kommande istiden ekonomiskt och i levnadsvanorna hos folket, nämligen att riksbankerna bara trycker upp nya penningsedlar, nya papperslappar som bara förvärrar situationen och gör pengarna värdelösa och priserna på dagligvaror stiger. Vi i Väst har levt över våra tillgångar och reträtten från det som alla andra folk än Väst är avundsjuka på oss för vårat välstånd... sanningen är att det är ett lånat välstånd...Men tål vi sanningen?? Kom gärna med Din åsikt! Faktum är att politikerna nog är rädda för att tänka klart, de vill bara bli återvalda med så många populära reformer som möjligt.

Norrköping den 9 december 2011
Margareta Maya Gustafsson