106 år sedan Dietrich Bonhoeffer föddes - Om en motståndsman.

Läs gärna, om Du inte redan har tagit del av, min föregående blogg om den ryska ängeln Elisabeth Pilenko, som också mötte sin död i koncentrationsläger som martyr Moder Maria.

På lördag den 4 februari 2012 uppmärksammar jag att det är 106 år sedan den tyske prästen, teologen och pedagogen Dietrich Bonhoeffer föddes. Han är ihågkommen för sitt arbete i den tyska motståndsrörelsen mot nazismen, bl.a. var han dubbelagent i "Abwehr". Han föddes den 4 februari 1906 i Breslau i Tyskland.
Efter det misslyckade 20-juli-attentatet förstod han att hans öde var beseglat. Han satt då i fängelset Berlin-Tegels militäravdelning, arresterad som misstänkt för att ha hjälpt judar fly till Schweiz. Under sin sista tid internerades han i koncentrationsläger och han avrättades kort före krigsslutet 9 april 1945.
På svenska finns 3 av hans efterlämnade skrifter, översatta: brev och anteckningar från fängelsetiden finns i "Motstånd och underkastelse". Dessutom hans böcker från det han var en ledare för Bekännelsekyrkans alternativa prästseminarium, tillika kommuniteten i Finkelwalde i Pommern innan det stängdes av Gestapo 1937, nämligen "Efterföljelse" och "Liv i gemenskap". Bonhoeffers böcker och vad mera är: hans öde och liv, har rönt intresse av människor i vitt skilda läger, från olika intresseinriktningar och samhällsgrupper världen över. Han utbildade sig till präst på 1920-talet och var bl.a. influerad av Karl Barth. Han arbetade utomlands som präst både i Barcelona och i London och blev internationellt känd. "Efterföljelse" skrev Bonhoeffer i sin upptagenhet av Jesu Bergspredikan.
Den svenska, kristna dagstidningen Dagens nätupplaga rapporterade 25 januari 2006 om att ett antal evemang skulle äga rum i Berlin i februari månad till Bonhoeffers minne, vilket kulminerade den 4 februari i en festgudstjänst i Matthäuskyrkan med deltagande av rådsordföranden för Evangeliska kyrkan i Tyskland samt ärkebiskopen av Canterbury från Storbrittannien, Rowan Williams.
Vintern 2004-05 kom Ylva Eggehorns biografi och levnadsteckning över Bonhoeffer och då tillsammans med berättelsen om en holländsk judinnas och martyrs öde under nazi-ockupation, nämligen Etty Hillesum. Eggehorns bok har titeln: "Att ta ansvar för Gud. Om hängivenhet som motstånd" och är utgiven p Cordia.
Som talande exempel på den tillåtande kristendom Bonhoeffer predikade jämsides med både en varm livskänsla och en hård, pliktmoral när det gällde honom själv kan följande citeras:
"Vi vill tala om kallelsen att följa Jesus. Lägger vi därmed ett nytt och tyngre ok på människorna? Är det meningen att vi ska trimma alla mänskliga krav, som kropp och själ suckar under, och genomföra dem på en ännu högre nivå? Ska vi påminna om Jesu efterföljd så att en ännu vassare törntagg drivs in i oroliga och sårade samveten? Ska vi återigen som så många gånger förr i kyrkohistorien ställa upp omöjliga, plågsamma och egendomliga krav, som möjligen en liten from elit kan stäla upp på, men som ställer alla utanför som sliter för brödfödan, sköter sina yrken och sina familjer, och pekar ut dem som gudlösa människor?
Är det vad kyrkan ska hålla på med - att utöva en andligt förtryck över människorna?"
(Ur "Efterföljelse" av Dietrich Bonhoeffer ursprungligen från c:a 1936, översatt av Ylva Eggehorn utkommen på Verbums Förlag i andra reviderade utgåvan Âr 1995)
Man får mycket till livs av att läsa Bonhoeffer: det är en tungt berikande upplevelse att ta del av hans vånda, och hans uppgörelser med sin längtan. Det rensar ens sinne. Bonhoeffer själv var medveten om att han genom sina val i livet offrade sin egen "rättrådighet".
Om Den nya kyrkan, då den gamla förlorat sin trovärdighet, talar Bonhoeffer i starka ordalag under sin sista tid:
"Vår kyrka, som dessa år har kämpat för sin självbevarelse som ett självändamål, är ur stånd att vara bärare av det ˆförsonande och förlösandet ordet till människorna. Därför måste de gamla orden bli kraftlösa och förstummas, och vår kristendom idag kan bara bestå av två saker: att be och att göra det rätta bland människorna. Allt kristet tänkande, talande och organiserande måste födas på nytt ur denna bön och detta handlande......"
(Ur Motstånd och underkastelse, men citerat från sid. 156 i Ylva Eggehorn: "Att ta ansvar för Gud" utkommen 2004 p Cordia.)

6.3.06 - 4.2.08 31.1.12 Margareta Maya Gustafsson

Hon gav sitt liv för andra - Den ryska ängeln - En martyr i vår egen tid.

Många människor arbetar osjälviskt i det lilla, men uträttar stora ting. De arbetar med andra människors bästa och väl för ögonen, och där från detta livet bortglömda - av människor. Men Gud vet. Endast Gud är den som förstår sig på oss människor och som rätt kan värdera oss. Den korta historien om den ryska godsägardottern och revolutionären Elisabeth Pilenko, som nådde mig via läsning av en av Emilia Fogelklous böcker, förtjänar att uppmärksammas. Hon var en hjältinna och martyr. Som få människor gör, kände denna kvinna ett verkligt medlidande för människor. Hon dog i koncentrationslägret i Ravensbruck långfredagen 1945, strax innan freden kom, i en judinnas ställe. Nedan följer historien om Elisabeth Pilenko:
------------------------------
Som ung skrev hon poesi. Efter oktoberrevolutionen 1917 i Ryssland, då hon stod på bolsjevikernas sida, blev hon borgmästare i sin hemstad och dömde alla våldshandlingar så rättvist hon kunde. Hon blev själv ställd inför rätta och frikänd i en rättegång, men emigrerade till Paris där hon genomgick en andlig metamorfos. Då började hon arbeta inom ortodoxa pariserförsamlingen och hjälpte sjuka och fattiga, hemlösa landsmän.
Så kom andra världskriget och Paris ockuperades av tyska nationalsocialister.
Då gjorde Elisabeth Pilenko judarnas sak till sin och hjälpte judar med utreseunderstöd, tills hon greps av nazisterna och fördes till koncentrationslägret i Ravensbruck.
Kriget hade härjat i flera år. Det var 1945 och nazisterna fortsatte sin mass-utrotning av judar. I Ravensbruck färdigställdes ett skorstenshus och när detta blev klart valdes en dag några judiska kvinnor ut, för att föras ditin. En ung kvinna grät hejdlöst. Då gick Elisabeth Pilenko, som inte var med i denna grupp, fram till denna gråtande kvinna och sade helt enkelt: "Jag går i Ert ställe."
Och så fördes Elisabeth Pilenko in till gaskamrarna i Ravensbruck - på långfredagen 1945. - Och kriget skulle ta slut endast ett par månader senare.
_______________________________
Dessa fakta om Elisabeth Pilenko är hämtade från Emilia Fogelklou: Helgon och häxor; Bonniers; Stockholm 1952. Fogelklou nämner att den korta historien om Elisabeth Pilenko står i "Christian newsletter 17/4 1946", i en text som också återfinns i Gollancs: "A year of Grace". Fogelklous vidare sökande kring år 1952 efter Elisabeth Pilenkos levnadsöde visade sig fruktlösa.
-------------------------------
Men Elisabeth Pilenko och hennes öde har blivit uppmärksammat idag. Sergij Hakkel heter en författare som har ägnat tid och möda åt att belysa hennes liv. År 1964 kom en bok på engelska ut av denne, och 1967 hade Heinrich Bölls hustru, AnneMarie Böll gjort en tysk översättning av denna bok. Den bok jag lyckades komma över av en händelse, är också skriven av denne Sergej Hakkel, och utgör en översättning från dennes modersmål ryskan, av en fylligare bok om Elisabeth Pilenko: "Den gömda pärlan - Moder Maria Skobtsova." Artos bokförlag. Skellefte 2000. Av en händelse som ser ut som en tanke kom jag över denna bok på stadens stadsbibliotek, när jag höll på med denna artikel, och jag läser den med möda. Det är sprängstoff och kan varmt rekommenderas den som vill läsa om en kvinna där kärleken till nästan blev allt som hon ville leva för.

Norrköping 010818 - 030327 (Publicerad c.a 2003 i ett Birgittanummer av Frälsningsarméns tidning Stridsropet)

Margareta Gustafsson