DRÖMANALYTISKT

Männskors olika psyken kan te sig som väsensskilda vid en ytligt sett social anblick.
Men Gustav Jung hävdade då han kommit fram till ett gemensamt symboliskt språk som ligger där knappt under ytan hos våra sociala framträdelseformer och genomborrar våra psyken mera på djupet något som Jung kallade "det kollektiva undermedvetna". Jung menade att människans gemensamma civlisationshistoria ger upphov till likheter och kongruenser i våra psyken också ett gemensamt symboliskt och socialt språk för dessa företeelser.

Pröva själv på min dröm från april 2000 om inte den består av händelser och sociala relationer som känns igen hos de flesta människor?

Norrköping 6 februari 2012

Margareta Maya Gustafsson


DRÖM natten till den 22 april år 2 000.


Jag befann mig på ett stort fält, kanske Limhamnsfältet på Ribersborg vid Öresund i Malmö. Det var en del folk som strövade omkring huller om buller på fältet. De var alla vanliga, något yngre än mig. De var Pelles vänner. Pelle var också där. En tjej tilltalade mig lite ironiskt och sa att det hade gått 3 tvåveckorsperioder sedan vi hade setts senast.

Jag såg på och studerade förstasidan i något som såg ut som en dagstidning men det var en
kommunistisk skämttidning, en undergroundtidning, som Pelle och hans vänner gav ut. Sidan var full av småannoser i olika stilsorter. Det var delar av vårt bohag som skulle säljas ut. Så var det också parodierade dödsannonser som skämt. Jag pratade med Pelle som stod tillsammans med en annan kvinna. Pelle bar en kvinnoperuk och kvinnan bredvid var sminkad chokladbrun i ansiktet. De såg ganska vanliga ut.

Jag skildes från dem och skulle ta spårvagnen in till stan, (Malmö centrum). Jag räknade i min
plånbok och blev nöjd då jag såg att jag hade en del hundralappar. Jag gick över en liten gångbro
bredvid den stora bron där bilar och spårvagn gick för att slippa att betala en extra kupong. Skulle ta spårvagnen vid hållplatsen efter bron. Framme vid hållplatsen fick jag bråttom då en full spårvagn stod där och väntade. Jag letade efter ett rabatt. pensionärsåkkort men hittade det inte. Den fulla spårvagnen gick och sedan kom en konstig spårvagn där det fanns gott om plats. Den var av vit plast, öppen utan tak, två vagnar. Såg ut som på Tivoli. Den tog jag, in till stan. Jag skulle hem. Jag kände mig hemma där, på orten (i Malmö).