Himladrottningens bild i Heda

Från Svenska Dikter


"Åtta hundra julenätter såg jag tända sina ljus.

Barn,hör vad jag täljer!

Konungar kysste min fot.

Glömd sitter jag.

Damm höljer mig.

Bed mig ej om vad du har kärt,

ej om guld och ej om namn.

Gå, förnekare!

Blott hos den, som tror, ske under."
 


När jag hörde från bildens röda läppar

av trä så tunga ord,

flög på muren ett sken och jag bad:
 


"Skänk mig hellre det gyllne hjärta,

skänk en droppe av den goda, kärleksrika ödmjukhet,

som, förgätet och utan namn,

sirat och satt dig med dok och krona

hög och sträng på drottningstolen.

Lär mig vörda så och besjunga

hela den stora, ljusa värld,

som står fylld av vingars surr,

ängar och berg och underbara,

ädelt visa människoverk.

Den har tro, för vilken mycket är heligt."


Hämtad från "http://sv.dikt.org/Himladrottningens_bild_i_Heda"
Kategorier: Verner von Heidenstam | Alla dikter alfabetisk

Jag tror att Verner von Heidestam blev inspirerad till denna dikt
av att betrakta en skulptur av himlamodern i en kyrka på östgötaslätten
inte långt från sitt hem "Övralid"..
där någonstans vid Omberg, Tåkern mellan Vadstena Motala och Mjölby
där vår familj hade sommartorp i Hov och jag själv vistades under många somrar och
och ägnade det sköna i att få del av landskapet och de många landsortskyrkorna
på cykel runt i denna bygd.